hannas klotter

Denna blogg fortsätter på hannasklotter.blogspot.com.

När man inte ska vara hemma på ett halvår kan det vara skönt att ha städat ordentligt innan man åker. Med ordentlig städning menade vi inte dammsuga, damma och moppa utan mer rensa ut all skit och sen dammsuga, damma och moppa. Vi hade inte riktigt förstått hur mycket skräp vi egentligen har lyckats samla på oss under dessa 4 år, men insåg snabbt det.

Shille som precis tappat hoppet om att lägenheten kommer bli fin igen.

5 rensnings- och städningstimmar senare.

... till en sko.

Behöver jag säga mer? Det var med stark självdiciplin som den inte följde med hem i påsen idag. Jag är stolt!

Det är sol, varmt och jag är uppe i tid för en gångs skull. Inte var det lätt att gå upp med Shille för att göra frukost till oss två så tidigt som tuppen är uppe. Men vad gör man inte för sin älskling!

Tillbaka till solen och värmen. Inte nog med det, jag är ledig idag också. Då blir det förstås sol och bad och vad gör man inte utan sin grekiska sallad. Sol, bad och lunch är bäst på grekiskt sätt.

Jag har ju glömt berätta att jag har ny kamera! Det är en liten systemkamera som jag nu håller på att lära mig. Torsten och Jack kanske får vara test-modeller
.

Då jag åker om ca. 1,5v så tycker jag det känns himla onödigt att käpa nytt busskort (remsor har jag aldrig hört talas om...), dessutom när det är så himla fint väder! Så nu har cykeln blivit min goda vän. Greta heter hon.

Cyklade hem från jobbet igår. Plötsligt upptäckte jag nånting konsigt som hade fastnat på benet. Tog bort det och upptäckte att det var huden som lossnat. Hjälp! Min fina bruna ton bara försvinner i drag....

Den senaste veckans aktiviteter har endast varit att äta, sova, läsa och ligga på stranden. Kan det bli bättre?

Är ledig veckan ut så nu är det en massa fix inför Singapore-resan. Visum till Kina (en liten avstickare på vägen hem i Januari), studentvisum i Singapore, linskontroll med tillhörande inköp, fundering över packning, försäkringsletande och mycket, mycket mer. Även om jag tyckte att jag hade koll på allt och trots att det fortfarande är ett tag kvar tills jag åker så är det plötsligt massor med saker att ordna. Kanske har jag precis insett att jag ska åka...

Min bror har fått tillökning, två underbart söta kattungar. Jack och Torsten heter dom. Torsten har varit ensambarn och aldrig stött på en annan katt i samma storlek så han har inte riktigt insett hur kul det är med en kompis än. Så fort bäbisarna kommer i närheten av varandra drar Torsten till med ett slag med tassen i huvudet på Jack och ett mini-fräsande. Hysteriskt kul att titta på! Jag har nu i snart en veckas tid försökt att hitta datorsladden för min mobil för att kunna lägga upp en bild på Torsten och Jack, men utan resultat....

Solen skiner, det är varmt och i natt drar jag till Grekland. Semestern har börjat! Ingen verkar förstå varför jag vill åka iväg när det är bra väder i Stockholm och jag snart kommer vara borta från Sverige ett halvår. Men ingen vet heller inte att jag behöver komma iväg för att koppla av. Jag vill ju komma till Singapore frisk, pigg och full med nyladdad energi!

Imorgon vid denna tid kommer jag befinna mig på Zakynthos. Detta är ett exempel på vad som kommer upp när man googlar namnet. Inte helt fel!

Är jag på dåligt humör så blir jag garanterat glad igen efter att ha tittat på detta klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=wgrrQwLdME8

Finns det nån sötare?

Ja, jag lever och jag har inte lagt ner bloggandet än. Om exakt 6v sitter jag på planet till Singapore för att inte komma tillbaka till Sverige på ett halvår. Ett halvt år! Har aldrig varit borta så länge.

Skolan har slutat, jobbet har börjat, vädret är dåligt och reorna har börjat. Jakten på en kamera inför resan har också börjat. Jag ska köpa en kamera som är en blandning mellan system- och kompaktkamera. ELLE har gjort sitt och fått mig att gilla Canon Powershot G10 (kameran var med i senaste numret). Men får se vart det slutar. Jag lovar att uppdatera!

Shille kommer hem och glad blir jag. Tystnaden sänker sig över hemmet och jag trippar på tå för att inte väcka ilskan i honom. Jag försöker prata men inser fort att det inte är någon bra strategi, det enda som hjälper är att vara tyst, hjälpa till med middagen så gott det går och sedan hålla sig borta. Det är nu som hungern talar. Den gör så att Shille blir arg över att saker ligger och skräpar (som han är enda boven till) eller att disken inte är diskad (som endast han har använt). Då är det bra att kunna konsten hur man håller sig borta, trevlig (men inte för nära inpå) och ha tålamod fast jag har precis samma hunger som talar.

är jag på att skriva. Går kursen som alla säger är såå lätt. Jag håller inte med. Det är möjligt att man uppäcker efter tentan att den var lätt och att man pluggade för mycket och allt det där, men just nu känns allt som vanligt.

Igår var det ett år sedan Johanna försvann från oss. Tungt.

Jag har tagit mig an ett projekt, ett mycket nyttigt och bra projekt. Jag ska starta ett mentorsprogram för biomedicinare. Riktigt kul!

Så, en kort uppdatering om vad som har hänt och händer i mitt liv just nu. Har även under dessa veckor som gått ansökt om studier utomlands. Ska bli mycket spännande att se om jag kommer in. Vore ju inte helt fel att ta ett halvår i Singapore eller Australien...

Det är bäbisfeber på gång. Barnen ploppar upp som svampar runt omkring mig just nu. Men den lilla halvchilenskan väntar jag fortfarande på, med spänning! Alla små söta bebisar överallt gör mig bäbisgalen och då  menar jag inte galen som i arg utan galen som i galen i glass. Längtar tills den dagen kommer för mig.

Shille fyller 25 imorrn. Jag har alltid tänkt att de människorna som är 25 är så vuxna, det tyckte jag i alla fall när jag var 18. Så är Shille där imorrn och känns inte alls så vuxen som jag hade förväntat mig. Nästa år är jag 25 och kommer förmodligen inte heller ha kännt den vuxna uppenbarelsen. Har kommit fram till svaret varför många får åldersnoja. Kroppen åldras medan huvudet stannar någonstans vid 20-25. Har aldrig förstått föräldrarna som säger att de känner sig som 20 fortfarande (medan de är dubbelt så gamla) men nu, nu har jag fattat! Det kanske är vuxet i sig? Jag vet att mycket kretsar kring ålder och vuxenhet i det jag skriver nu men är liksom i ett sådant skede i livet. (nu blev det deep talk helt plötsligt) Om ett år är skolan slut, till hösten kanske jag är utomlands och snart ska man skaffa jobb och egen lägenhet. Inte konstigt att jag tänker vuxenspårigt!

Jag har blivit lite mer kines nu också. Igår åt jag tusenårigt ägg, friterat bröd, friterad kinesisk potatis och pratade (lite) kinesiska. Fattas bara det svarta håret!

Nog för mig för denna gång. Skrivandan kom tillbaka en aning vilket känns bra. Skiver snart igen!

När blir man egentligen vuxen? I Sverige räknas man som vuxen från att man är 18. Inte tycker jag att jag var så vuxen när jag var 18. Känner mig bra mycket äldre nu än då men åndå inte tillräckligt för att kalla man vuxen. För det blir man nog aldrig. Kineserna räknar barnen som vuxna när de har gift sig. Ett ganska bra synsätt måste jag säga, för har man lyckats fria (eller bli friad till och säga ja) och ställt till med ett giftermål med allt vad det innebär så är man nog ganska vuxen. I alla fall lagligt sett för i sinnet är man nog alltid ung.

Nu är tentan skriven, personalmötet avklarat och helgen påbörjad. Vad helgen blir av är det bara energin som avgör.

Så sitter man här igen... Ensam med skitit hår och fula kläder med näsan djupt nedsjunken i böckerna. Tentadags snart med andra ord.

Det var länge sedan jag skrev men tänkte nu ge denna dagbok en ytterligare chans. Lovet, julen och det nya året gick och kom rasande fort!

Nu måste jag skriva lite tankar om skolan och denna kurs. Jag har under hela kursen, ända sedan i början på november, trott att jag hängt med och legat i fas. Nu när jag sitter hemma och ska förbereda min hjärna på den kommande tentan verkar det som att jag varit i något slags vakum. Jag känner igen nästan allt jag läser men kan INGENTING! Hur kan man lyckas lura sig själv så mycket? Är det kanske mitt undermedvetna som tycker att det är viktigare för mig att göra andra saker under kvällar och helger (som att kolla serier och festa) och därför säger till min hjärna att jag inte behöver plugga? Jag vill tro att det är så. För jag kan ju inte tillåta mig att tänka att jag är trög eller har dåligt minne!

Nog om det! Nu efter ca. 7h pluggande så tänker jag med gott samvete sätta mig i soffan, kolla Grey's anatomy (min nya last) och äta en riktig studentmiddag bestående av pasta med tonfisksås.

...får man om man är helt ensam hemma, tycker att det låter som att någon kommer in i lägenheten, det är helt mörkt ute och plösligt så dunsar något ner i golvet. Först drabbas man av hjärtattack och sen när man inser att det bara var hyllan med schampo, balsam, dushkräm mm som lossnat från väggen och dunsat ner med hela sin kraft i golvet så blir man lite lugnare. Men benen är fortfarande svaga och sladdriga som spaghetti. Fy, rädsla på högsta nivå!

Trodde jag skulle få tillbaka mitt liv när tentan var avklarad och den nya kursen börjat. Men icke! Har nästan mindre liv nu än jag nånsin haft! Om man inte kallar att vara i skolan och att plugga hemma för liv... Jag har starkt funderat på att erövra en säng från ett av behandlingsrummen på sjukhuset och sova över (eftersom kursen hålls på Radiumhemmet). Denna tanke har inte översatts till handling, än.

I natt hade jag en sån verklig dröm. Min bror skickade ett sms till mig som innehöll en video på mig och mina kusiner när vi var små. Johanna (som gick bort i februari) hördes mest med hennes härliga skratt.

Johanna var på besök...

Jag har gjort ett val. Från och med idag och de närmaste fem till sex dagarna kommer jag inte ha ett liv utanför lägenheten, boken och pärmen full med föreläsningar. Har man bestämt sig för att klara något så har man!