Hong Kong
I skrivandets stund är jag hemma igen från XingXong-landet. Håller på att vänja mig vid att det finns å,ä och ö på datorerna här hemma...
Tiden jag hade kvar i Shanghai gick mest åt till att vara sjuk. Klarade av att gå ut lite grann men gjorde det helst inte då jag hade ont i hela kroppen, var svimfärdig och inte hade någon kraft över huvud taget. Att jag inte kunde äta gjorde ju mig inte heller friskare... Jag lyckades i alla fall ta mig till Hong Kong och träffa Sofia och hennes framilj. Första shoppingdagen slutade hos doktorn för min del och besöket avslutades med att jag var 7 påsar med mediciner rikare. Sen var det bara bums i säng när vi kom tillbaka till huset. Andra dagen lyckades jag ta mig upp och åka in till stan men klarade bara 2h för att sen åka tillbaka till huset och sova lite till. Ja, så av mina 4 dagar i Hong Kong var jag sjuk hälften vilket gjorde att jag var tvungen att försöka shoppa alt jag ville hinna med på endast två dagar. Det kan ju bli svårt tänker ni men inte om man som jag hittade EN butik där jag nästan köpte allt jag behövde. Superpraktiskt! Så om man handlade över 200kr så blev man VIP-medlem och fick 12% rabatt på allt. Inte illa! Men lite komiskt är ju ända att man blir VIP bara efter 200kr. Här i Sverige hade man ju blivit det efter typ 1000kr kanske. Det säger en del om hur billiga kläderna är...
Ja, så nu är hela denna resa över. Känns så konstigt att vara tillbaka i lilla, kalla Sverige där det är lite människor och allt är lugnt och i sin ordning. Även en känsla av tomhet har infunnit sig (jag tror att det är tomhet, har inte identifierat känslan än) eftersom det var så mycket planerande, oroande och mental inställning om att jag måste klara detta (på egen hand) innan jag åkte och nu är allt slut. Nu finns inget planerande, inget oroande, ingen värk i hjärtat efter Shille, inget planerande, inget räknandes med tider och pengar, inget tänk på vad jag ska handla, inget tänk på packningen, inget tänk på hur nästa boende kommer bli - en tomhetskänsla helt enkelt. Om det ar befriande eller tråkigt går inte att svara på än, bara att den ständiga starka längtan efter Shille har försvunnit är SKÖNT! Där i det hålet har i stället en ännu större lycka kommit. Jag har oerhört mycket jag behöver smälta och det kommer nog ta ett tag. Jag behöver oftast prata om allt jag varit med om för att kunna smälta det så de som finns runt omkring nu och de närmsta veckorna kommer få stå ut med "när jag var i Kina så..." eller "i Kina så gör man såhär....".
Mina tankar om resan är att jag ar glad att jag gjorde den och att det har varit en häftig resa. När man väl är där borta är inte allt som man skriver om som är annorlunda sååå annourlunda eftersom man är mitt uppe i det. Det är när man kommer tillbaka till vardagen här hemma som jag verkligen märker vad jag varit med om och att allt är annorlunda i Kina. Bara skillnaden mella Hong Kong och Kina är enorm. De 100 åren (tror det är 100år, vet inte så noga men lång tid är det iaf) som Hong Kong varit brittiskt har satt sina spår och gjort Hong Kong mer västerländskt. En sak som jag kom på såhär på rak arm är toaletterna. I Kina finns endast ståtoaletter, ett hål i golvet med andra ord, medan det i Hong Kong endast finns "vanliga" toaletter. Skillnaden är alltså så tydlig att bara genom att komma över gränsen så förändras allt. På ena sidan västerländska toaletter och på andra sidan huktoaletter.
Nog pratat om toaletter och Kina! Imorrn börjar jag jobba och kommer då in ännu mer i den svenska vardagen. Ska bli kul! vädret är ju ändå inget att ha så då kan man jobba lite i stället. Sen är det ju skor jag jobbar med och skor kan man aldrig tröttna på :)
Tiden jag hade kvar i Shanghai gick mest åt till att vara sjuk. Klarade av att gå ut lite grann men gjorde det helst inte då jag hade ont i hela kroppen, var svimfärdig och inte hade någon kraft över huvud taget. Att jag inte kunde äta gjorde ju mig inte heller friskare... Jag lyckades i alla fall ta mig till Hong Kong och träffa Sofia och hennes framilj. Första shoppingdagen slutade hos doktorn för min del och besöket avslutades med att jag var 7 påsar med mediciner rikare. Sen var det bara bums i säng när vi kom tillbaka till huset. Andra dagen lyckades jag ta mig upp och åka in till stan men klarade bara 2h för att sen åka tillbaka till huset och sova lite till. Ja, så av mina 4 dagar i Hong Kong var jag sjuk hälften vilket gjorde att jag var tvungen att försöka shoppa alt jag ville hinna med på endast två dagar. Det kan ju bli svårt tänker ni men inte om man som jag hittade EN butik där jag nästan köpte allt jag behövde. Superpraktiskt! Så om man handlade över 200kr så blev man VIP-medlem och fick 12% rabatt på allt. Inte illa! Men lite komiskt är ju ända att man blir VIP bara efter 200kr. Här i Sverige hade man ju blivit det efter typ 1000kr kanske. Det säger en del om hur billiga kläderna är...
Ja, så nu är hela denna resa över. Känns så konstigt att vara tillbaka i lilla, kalla Sverige där det är lite människor och allt är lugnt och i sin ordning. Även en känsla av tomhet har infunnit sig (jag tror att det är tomhet, har inte identifierat känslan än) eftersom det var så mycket planerande, oroande och mental inställning om att jag måste klara detta (på egen hand) innan jag åkte och nu är allt slut. Nu finns inget planerande, inget oroande, ingen värk i hjärtat efter Shille, inget planerande, inget räknandes med tider och pengar, inget tänk på vad jag ska handla, inget tänk på packningen, inget tänk på hur nästa boende kommer bli - en tomhetskänsla helt enkelt. Om det ar befriande eller tråkigt går inte att svara på än, bara att den ständiga starka längtan efter Shille har försvunnit är SKÖNT! Där i det hålet har i stället en ännu större lycka kommit. Jag har oerhört mycket jag behöver smälta och det kommer nog ta ett tag. Jag behöver oftast prata om allt jag varit med om för att kunna smälta det så de som finns runt omkring nu och de närmsta veckorna kommer få stå ut med "när jag var i Kina så..." eller "i Kina så gör man såhär....".
Mina tankar om resan är att jag ar glad att jag gjorde den och att det har varit en häftig resa. När man väl är där borta är inte allt som man skriver om som är annorlunda sååå annourlunda eftersom man är mitt uppe i det. Det är när man kommer tillbaka till vardagen här hemma som jag verkligen märker vad jag varit med om och att allt är annorlunda i Kina. Bara skillnaden mella Hong Kong och Kina är enorm. De 100 åren (tror det är 100år, vet inte så noga men lång tid är det iaf) som Hong Kong varit brittiskt har satt sina spår och gjort Hong Kong mer västerländskt. En sak som jag kom på såhär på rak arm är toaletterna. I Kina finns endast ståtoaletter, ett hål i golvet med andra ord, medan det i Hong Kong endast finns "vanliga" toaletter. Skillnaden är alltså så tydlig att bara genom att komma över gränsen så förändras allt. På ena sidan västerländska toaletter och på andra sidan huktoaletter.
Nog pratat om toaletter och Kina! Imorrn börjar jag jobba och kommer då in ännu mer i den svenska vardagen. Ska bli kul! vädret är ju ändå inget att ha så då kan man jobba lite i stället. Sen är det ju skor jag jobbar med och skor kan man aldrig tröttna på :)
Sjukling
Nu har jag lyckats pallra mig upp ur sangen for att kunna lasa lite mail och uppdatera er dar hemma om vad jag gjort sedan sist. (men svetten rinner och hjartat dunkar)
Tiden i Yangshuo var harlig! Det var varldens basta hostel och staden var liten och mysig. Skont att komma bort fran alla starstader och all hets. Lilla Yangshuo ligger mellan tva floder Li- och Yulongfloden. Sen ar det maktiga berg runtomkring. Vart hostel lag inte exakt i centrum utan ca15min gangvag darifran. Det lag precis jamte bergen inne i en grand. Rummet kostade ca 75kr och da ingick frukost och middag. Var man hemma under lunchtid sa bjods det pa lunch ocksa. Det var en harlig familj som agde hostelet. Familjen bestod av pappa Wei och hans alltid sa glada fru, hennes mamma med nagra metalltander och en gammal pappa som var mest tyst och holl koll pa att dorren var stangd sa inte ac:n slosades nar man satt och at.
I Yangshuo finns verkligen mycket att gora och man kan latt spendera en hel vecka i denna lilla stad (endast 300000 invanare). Pa vara 4dar hann vi med att paddla kajak, aka till en jattestor grotta innehallande gyttjebad och ett 15m vattenfall, cykla (vilse!), ga runt lite i staden, fa massage (med kladerna pa), lara oss lite tai chi, lara oss lite hur man lagar maten och hur man gor kalligrafi. Vi hann med en hel del med andra ord :) Tai chin larde Wei ut. Jag, Suvita och Vida gick upp halv atta pa morgonen och gick med Wei upp pa taket med utsikt over bergen. Det var tyst, svalt och fridfullt. Matlagningen skulle besta av att ga med till marknaden for att inhandla ingredienser och sen ga hem for att borja laga. Jag var sa trott efter grottbesoket sa jag orkade inte att folja med till marknaden. Wei sa att det inte var nagra problem och nar jag val kom till koket for att hjalpa till sa var det dags att lara mig gora Jiaozi (vilket jag redan gjort med YanWei, men det sa jag ju inte). Trots att jag alltsa har provat detta forut sa blev den forsta jatteful! Den gamla mamman med metalltanderna gav ifran sig ett STORT hysteriskt fnitter nar hon sag mitt forsta knyte medan Wei samtidigt sa "Very good, very good". Jag bestamde mig for att lita pa gammelmammans skratt och inse att att gora jaiozi nog inte riktigt ar min grej. Men kul ar det anda! Sedan gick jag in i koket och var med en kort stund att steka, fritera och koka maten.
Kvallen innan vi skulle aka hit till Shanghai larde Wei oss hur man gor kinesisk kalligrafi. Eller rattare sagt, vi fick en inblick i hur svart det ar att gora snygg och bra kalligrafi.
Nu har vi i Shanghai och jag under dessa tre dagar har varit sjuk. Inge kul alls! Allt borjade med en magsjuk som nu har gatt over i en grym forkylning med typ feber. Den 6 aker jag till Hong Kong for mina 4 sista dagar i Xing Xong-landet.
En sak jag har upptackt har i Shanghai (nar man har sett de rika kineserna) ar att det ar endast barn till foraldrar med mycket pengar som har blojor. Annars ar det precis som vanligt med ett stort hal i grenen. Jag maste verkligen forsoka fota det dar! Ser sa komiskt ut. Nu har jag ju vant mig men i borjan skrattade jag alltid nar jag sag att rumpan var helt bar.
Nagot som absolut inte finns i Kina ar barnvagnar. Alla mammor gar runt och bar pa sina barn. Det finns valdigt fa barn som ar griniga och jobbiga. Jag tror jag har sett typ tva gratande barn under hela min resa har i Kina. Om det har att gora med att mammorna slapar runt pa sina barn mer vet jag inte men faktum kvarstar att alla barnen ar mycket lugnare har.
En annan sak jag har tankt pa ar att alla de kineser som har kommit till Sverige maste verkligen ha varit starka! Alla dessa beteenden (som for oss ar ovanligt och lite konstigt) har man inte sett nanting av i Sverige. Det maste verkligen vara svart att komma till ett sa annorlunda land och helt andra sina vanor. Jag tanker inte minst pa de kineser jag har runtomkring mig som for mig har en annan kultur men som ar valdigt svenska om jag jamfor med hur man kan leva i verkliga Kina.
Jag horde forresten en sandar stadbil som kom akandes och spelade Jingle Bells. Sa nu vet ni, Lambada eller Jingle Bells, da blir gatorna rena :)
Shanghai verkar vara en harlig stad. Det finns mycket att gora, det ar stort och manga kan engelska. Jag kommer formodligen beratta mer sen nar jag vet lite mer. Det jag mest har upplevt har ar hur sangen kanns, hur folket runtomkring mig i rummet ar och hur toaletten fungerar och ser ut. Ovanfor mig sover en kille som gar mig pa nerverna. Han ar bara allmant jobbig och tar ingen hansyn alls.
Dags att kyla ner mig lite nu, vila och dricka vatten. Zaijian!
Tiden i Yangshuo var harlig! Det var varldens basta hostel och staden var liten och mysig. Skont att komma bort fran alla starstader och all hets. Lilla Yangshuo ligger mellan tva floder Li- och Yulongfloden. Sen ar det maktiga berg runtomkring. Vart hostel lag inte exakt i centrum utan ca15min gangvag darifran. Det lag precis jamte bergen inne i en grand. Rummet kostade ca 75kr och da ingick frukost och middag. Var man hemma under lunchtid sa bjods det pa lunch ocksa. Det var en harlig familj som agde hostelet. Familjen bestod av pappa Wei och hans alltid sa glada fru, hennes mamma med nagra metalltander och en gammal pappa som var mest tyst och holl koll pa att dorren var stangd sa inte ac:n slosades nar man satt och at.
I Yangshuo finns verkligen mycket att gora och man kan latt spendera en hel vecka i denna lilla stad (endast 300000 invanare). Pa vara 4dar hann vi med att paddla kajak, aka till en jattestor grotta innehallande gyttjebad och ett 15m vattenfall, cykla (vilse!), ga runt lite i staden, fa massage (med kladerna pa), lara oss lite tai chi, lara oss lite hur man lagar maten och hur man gor kalligrafi. Vi hann med en hel del med andra ord :) Tai chin larde Wei ut. Jag, Suvita och Vida gick upp halv atta pa morgonen och gick med Wei upp pa taket med utsikt over bergen. Det var tyst, svalt och fridfullt. Matlagningen skulle besta av att ga med till marknaden for att inhandla ingredienser och sen ga hem for att borja laga. Jag var sa trott efter grottbesoket sa jag orkade inte att folja med till marknaden. Wei sa att det inte var nagra problem och nar jag val kom till koket for att hjalpa till sa var det dags att lara mig gora Jiaozi (vilket jag redan gjort med YanWei, men det sa jag ju inte). Trots att jag alltsa har provat detta forut sa blev den forsta jatteful! Den gamla mamman med metalltanderna gav ifran sig ett STORT hysteriskt fnitter nar hon sag mitt forsta knyte medan Wei samtidigt sa "Very good, very good". Jag bestamde mig for att lita pa gammelmammans skratt och inse att att gora jaiozi nog inte riktigt ar min grej. Men kul ar det anda! Sedan gick jag in i koket och var med en kort stund att steka, fritera och koka maten.
Kvallen innan vi skulle aka hit till Shanghai larde Wei oss hur man gor kinesisk kalligrafi. Eller rattare sagt, vi fick en inblick i hur svart det ar att gora snygg och bra kalligrafi.
Nu har vi i Shanghai och jag under dessa tre dagar har varit sjuk. Inge kul alls! Allt borjade med en magsjuk som nu har gatt over i en grym forkylning med typ feber. Den 6 aker jag till Hong Kong for mina 4 sista dagar i Xing Xong-landet.
En sak jag har upptackt har i Shanghai (nar man har sett de rika kineserna) ar att det ar endast barn till foraldrar med mycket pengar som har blojor. Annars ar det precis som vanligt med ett stort hal i grenen. Jag maste verkligen forsoka fota det dar! Ser sa komiskt ut. Nu har jag ju vant mig men i borjan skrattade jag alltid nar jag sag att rumpan var helt bar.
Nagot som absolut inte finns i Kina ar barnvagnar. Alla mammor gar runt och bar pa sina barn. Det finns valdigt fa barn som ar griniga och jobbiga. Jag tror jag har sett typ tva gratande barn under hela min resa har i Kina. Om det har att gora med att mammorna slapar runt pa sina barn mer vet jag inte men faktum kvarstar att alla barnen ar mycket lugnare har.
En annan sak jag har tankt pa ar att alla de kineser som har kommit till Sverige maste verkligen ha varit starka! Alla dessa beteenden (som for oss ar ovanligt och lite konstigt) har man inte sett nanting av i Sverige. Det maste verkligen vara svart att komma till ett sa annorlunda land och helt andra sina vanor. Jag tanker inte minst pa de kineser jag har runtomkring mig som for mig har en annan kultur men som ar valdigt svenska om jag jamfor med hur man kan leva i verkliga Kina.
Jag horde forresten en sandar stadbil som kom akandes och spelade Jingle Bells. Sa nu vet ni, Lambada eller Jingle Bells, da blir gatorna rena :)
Shanghai verkar vara en harlig stad. Det finns mycket att gora, det ar stort och manga kan engelska. Jag kommer formodligen beratta mer sen nar jag vet lite mer. Det jag mest har upplevt har ar hur sangen kanns, hur folket runtomkring mig i rummet ar och hur toaletten fungerar och ser ut. Ovanfor mig sover en kille som gar mig pa nerverna. Han ar bara allmant jobbig och tar ingen hansyn alls.
Dags att kyla ner mig lite nu, vila och dricka vatten. Zaijian!
