hannas klotter

Jag har en energislukare runt omkring mig. Hur jag än försöker att inte dras ner i personens svarta hål som är fullt med negativ energi så slutar i alla fall dagen med irriterade känslor som jag inte borde ha. Är det någon som har nåt råd att ge?

I helgen spekulerades det vilt om varför fjortistjejer har fått för sig att det är snyggt att ha hela ansiktet i samma bleka färg och då inklusive läpparna. Trots de vilda spekulationerna så kom vi inte fram till något svar. Är det någon som har nåt att bidra med så säg gärna till! :)

Helgen blev verkligen så bra som jag trodde. Jag har tyvärr fortfarande ont i ryggen men det spelar ingen roll eftersom helgen var så härlig. Det var inte bara jag som skulle julhandla och kolla NK:s julskyltning i lördags förresten...

Nu är det snart tenta och därmed börjar tentaångesten börja smyga sig på. Jag drömmer om celler och tumörer om nätterna och jag som inte ens har börjat plugga på riktigt! Men jag hoppas att jag i slutet av veckan kommer kunna en massa om lidandet, histologiska snitt, cancer och andra sjukdomar. Man blir inte alls hypokondriker och tror att man har cancer både här och där... Oooh, nej...

Nu har jag tagit helg. Sååå skönt!! Jag har spenderat dagen med att plugga och besöka naprapaten. Hände en smärre olycka igår när jag tvättade, det kallas ryggskott (eller bara jätteont i ryggen). Jag har fortfarande ont i ryggen men behöver inte äta smörtstillande längre och kan faktiskt till och med sitta ner utan att det smärtar. Så skönt :)

Irmorgon ska jag julhandla. Undrar hur många som tänkt samma sak som jag. Jag ska handla julklappar, födelsedagspresenter och kolla NK:s julskyltning. Värst vad mysigt!

Med tanke på att jag fick ett inlägg av någon jag inte känner som önskar mig en trevlig dag så verkar det som att jag har gett intryck av att vara bitter. Är jag bitter? Själv känner jag mig inte alls så. Men jag kanske inte ser skogen för alla träden som är i vägen....

Jag har en underlig dam i mitt hus. Hon är besatt av att tvätta. Man ser henne alltid springa runt med nåt plagg i ena handen ner till tvättstugan. Förtydligande: Hon tvättar alltså ett plagg i taget i en hel maskin. Snacka om miljöförstörare och pengaslösare! Hon är alltid väldigt trevlig men konstig. Hon har en son som har jagat henne med kniv. Denna sonen har flera gånger försökt (av misstag) låsa upp vår dörr medan han trott att han stått utanför sin egen dörr. Man kanske blir en tvätterska om man har en konstig son. Hoppas inte jag får en konstig son.

Jag kan ju inte påstå att det är speciellt lätt att koncentrera sig på det endokrina systemets sjukdomar när grannen som bor ovanför mig frenetiskt spelar på sina trummor. Skaffa ALDRIG trummor om du bor i lägenhet!

Först vill jag börja med att tacka för era fina inlägg Terés och Kenneth. Dom värmde :) Låter ungefär som att jag ska ta emot en grammis eller nåt...

Jag satt och läste på aftonbladet.se om vad man kan smittas med denna vinter (typ influensa ovc vinterkräksjuka) och sen så står det hur man ska göra för att undvika att bli smittad. Spännande tänker jag, undrar om det finns nåt som jag inte redan vet som jag kan tänka på. Men icke.... Det står att man inte ska pussas och kramas med någon som är sjuk, man ska inte tillbringa för mycket tid med en sjuk, man ska tvätta händerna efter toalettbesök och man ska ha bra hygien. Är inte dessa saker sånt som är vanligt vett? Eller det kanske bara är jag som tvättar händerna efter toalettbesök och försöker ha god hygien....?(!) Snacka om att inte ha nåt vettigare att skriva om!

Jag har verkligen inget liv. Nu är det tredje gången jag skriver här på en dag.

Och det jag kommer skriva om kommer göra att jag verkar ha ännu mindre liv. Jag saknar att ha en vän som bor nära mig. Jag skulle vilja ha som förr en vän som man kan träffa på kvällen och gå en promenad med eller sitta och prata och dricka te. Klassen jag går i är trevlig men jag känner inte riktigt någon gemenskap med den. Nu låter det värre än vad det är men jag skulle kunna tänka mig att ha någon/ några i klassen som jag umgås med även efter skolan. Men den/ de är obefintliga. Hmm... Jag är helt enkelt duktig på att umgås med mig själv :)

Imorgon ska jag i alla fall träffa mina bästisar :) *wee* förutom en som inte kan. Imorgon kommer vår träff att inträffa som blev bestämd för över en månad sen. Vi ska äta lasagne och dricka vin.

På lördag är det jobb och barnkalas som gäller. Ska bli himla kul att återuppliva gamla minnen med korv med bröd och fiskdamm och grejer. Härligt att bli som barn igen!

När man var liten och fick nånting som man verkligen ville ha så fylldes hela kroppen av lycka. Nu när man är äldre och får eller köper nåt man verkligen vill ha så fylls inte kroppen av samma känsla.

Igår lärde jag mig att man kan ha mens i lungan. Jobbigt... och apropå jobbigt så är tjejont (med andra ord mensvärk) inte kul. När man säger att man har ont till en tjej så förstår alla varför man känner sig sådär halvdann och kanske lite lättirriterad men säger man till en kille så förstår han inte. Det är ju naturligtvis i sin ordning för det skulle vara mycket konstigt om killen visst hur tjejont känns. Men jag skulle ändå vilja kunna föra över smärtan så att killarna förstår hur den egentligen känns. Jag tror också att PMS inte bara har med hormoner att göra. Smärtan som man har kommer och går men finns alltid. Det är alltså inte så att den inte känns och sen känns jättemycket utan den känns hela tiden och sen känns den fruktansvärd och sen går smärtan tillbaka till att bara kännas igen. Inte konstigt att man blir lite lättirriterad! Det är som att nån hela tiden nyper dig i skinnet olika hårt, snacka om irriterande... Ledsen att ni behöver läsa om mina smärttankar och -besvär.

Jag fick tillbaka min tenta häromdagen. Jag blev godkänd och det är ju skönt. Tyvärr känner jag inte den glädjen som jag borde känna över att jag faktiskt klarade tentan. Pluggandet inför den var en pina. Hela kursen var en pina och trots att jag då, under pluggandet, lovade mig själv att jag skulle bli glad bara jag klarade den där hemska tentan så infinner sig ingen härlig känsla av befrielse eller lycka. Känslan är mer ingen speciell känsla alls förutom att jag tyckte att jag borde kunnat försöka lite mer. Hur kan det komma sig att jag alltid inför en tenta pluggar så gott jag kan och försöker lära mig så gott jag kan men inte till den grad att jag inte har något liv alls och att jag sen när tentaresultatet kommer helt plötsligt har glömt bort hur jävligt det var? Jag tror det är min perfektionism och/eller mina ambitioner som spökar. Mest min känsla av att jag inte vill misslyckas. Men ett godkänt är inte ett misslyckande. Hur kan jag känna tvärtom? Nu är det förstås inte så att jag går runt och mår dåligt men känslan kommer ändå när jag ser andra som jag pluggat med som får vg medan jag "bara" får g. Under kursens gång känner jag att jag vill prioritera och ändå ha ett liv vilket innebär att jag ínte pluggar på helgerna utan tar det i veckorna och att jag inte ska plugga alldeles för frenetiskt. Jag tänker alltid att bara jag får godkänt på kursen så är jag nöjd och detta tankesätt gör alltid att jag inte tillhör dom som BARA pluggar. Men så kommer resultatet och jag känner mig dålig. Knäppa tanke!! Jag kan ju inte få annat än det jag kämpat för. Mitt huvud skruvar mina tankar.

Igår var vi tvugna att lyssna på presentationer hela långa dagen som hölls av oss i klassen. Att folk inte kan förstå att man inte hinner säga så mycket på 4min visade sig mycket snabbt. Hur man ska kunna trycka in 3st A4-sidor fulla med text så att alla förstår på 4min är omöjligt. Det förstods inte. Att alla också tycker att just deras ämne är lite viktigare än alla andras gör inte saken bättre. Min klass behöver lära sig hur man filtrerar bort sådant som är onödigt att dra upp under en presentation som ska vara endast 4min. Min klass är helt enkelt för ambitiös.

Jag överlevde städdagen. Skönt! Men hade så klart velat tillbringa min lördag utefter vad som föll mig in. Tänkte att söndagen i alla fall skulle bli lugn, skön och spontan. Men icke. Hur kunde jag tro nåt sånt? Jag ryckte in som en räddande ängel på jobbet i stället. Kan ju vara skönt att vara det ibland också.

I mars kommer alla utom jag och butikschefen att ha slutat på jobbet. Jättetråkigt. Tre stycken slutar vid årsskiftet, en i februari och en i mars. Katastrof! Jag blir ensam kvar med butikschefen. Det kommer ju börja nya förstås men det kommer ju inte vara samma grymma crew som nu. Eller så kommer det det...

Oavsett hur mycket jag försöker så kommer det bli svårt att bli kines. Jag menar alltså inte bokstavligen utan mer att kunna anpassa mig och förstå den kinesiska kulturen. Det är ett svårt uppdrag jag har gett mig in på. För tre år sedan var jag naiv nog att tro att med lite kurser i kinesiska så skulle biffen vara fixad., Jag såg framför mig att om några år skulle jag ha anpassat mig helt och kanske till och med kunna prata med Familjen Kines. Men såhär tre år senare har varken kinesiskakurser, turistande i Hong Kong, boende med Mister Kines eller 5v ensamt resande i Kina gjort nån skillnad. Jag måste tyvärr inse att kinesiska kulturen och språket är svårt. Trots att jag försöker smälta in så är jag ändå en blond, svensk Hanna som inte är en kines. Kinesiska språket behöver man lägga ner mycket energi och tid på att lära sig. Det är inte ett svårt språk men ett språk som måste nötas in eftersom det inte är ett språk som man hör runt omkring sig hela tiden. Trots att jag känner detta nu så vet jag att jag nån gång i framtiden kommer att kunna kinesiska. Jag vet att jag någon gång kommer jag lägga ner all min energi på att kunna kinesiska. Detta är ett faktum, nån gång kommer jag att bli en kines men det kommer att ta tid och kommer kräva blod, svett och tårar...

Nu såhär på en hyfsat tidig lördagmorgon ska jag ut på innergården och städa. Såååå tråkigt men ett nödvändigt ont. Blä

Jag har hört nåt roligt idag, en sann historia. Det var en pappa med han lilla son som satt i tunnelbanan och så började sonen bli lite rastlös. Pappan säger till sonen att han kan ju gå och räkna alla människor som sitter i vagnen. Så pojken går glatt iväg och börjar räkna. Efter en stund kommer han tillbaka och berättar att det sitter 15 personer och en bäver i vagnen. (Bävern råkade vara en kortvuxen person, alltså en person med dvärgväxt) Var fick han bäver ifrån??

Detta är taget från en rolig hemsida.

• Glöm inte bort att du har en påse med rå fisk i kylen. (jag lovar att du kommer ihåg den när den börjar lukta!)
• Glöm heller inte bort att torka bort fiskspadet som råkat runnit ur påsen. (Jag lovar att du kommer ihåg att torka när spadet blir dåligt och hela kylen börjar lukta)
• Glöm inte bort att slänga soppåsen där fiskens skinn ligger. (jag lovar att du kommer ihåg att slänga soppåsen när skinnet blir dåligt och börjar lukta)

Problemet är att om du glömmer alla dessa saker men ändå rättar till allting i slutändan så kommer lukten ändå inte att försvinna. Dålig fisklukt är en odör som är svår att slå ihjäl. Tro mig, jag vet. Jag går runt som en sniffande knarkhund här hemma för att försöka lista ut var denna ständiga sop-och-dålig-fisk-lukt kommer ifrån.

Det sker korvstoppning på KI. Just nu sker korvstoppningen hos biomedicinarna som går termin 3. Mitt huvud känns just nu som om man dunkat in tre äggulor och skakat runt. Det är så man känner sig efter hårt slit. Jag har varit duktig!

Min belöning är en god middag framför tv:n med Shille och resten av kvällen spenderdandes just där, i sängen framför tv:n.

På väg till jobbet åker jag förbi skogskyskogården som vr välbesökt denna dag. Folk riktigt vallfärdar dit för att skänka en tanke och ett ljus till anhöriga som inte finns kvar i detta liv. Så såg jag en liten tant med puckelrygg som gick med rullatorn där på kyrkogården. Hon skulle säkert till sin mans grav. Tänk när man kommer dit själv, man har levt hela sitt liv med en person, man har kanske blivit vuxna tillsammans, bildat familj tillsammans och blivit gamla tillsammans och sen när ens livskamrat dör har man bara en grav att gå till. Det blir nästan som en väntan på döden. Fy.

Detta var dagens djupa tankar och jag tänkte inte ägna mig mer åt sådana tankar för då blir jag knasig. Eller bara ledsen kanske. Min farmor är förresten en sån tant.

Idag har jag varit på jobbet och sålt skor. Sprungit in på lagret, upp på lagret, tappat kartonger, mätt barnfötter, tagit betalt och varit smakråd. Mycket givande. Kvällen kommer nog gå i festens tecken. Vet inte var, när och hur än men har i alla fall inhandlat tranbärsjuice och sprite. Får se om det blir drinkar eller rödtjut ikväll. Måste ju tänka lite på morgondagens springande på jobbet också...

Jag har en vän som går precis samma utbildning som jag och då innehållande exakt samma kurser fast denna vän läser ett år över mig. Jag tycker att hon (ja, ok jag kan avslöja att det är en hon) är mycket smartare än jag. Jag tycker faktiskt att hela hennes klass verkar smartare än jag. Hur kommer det då sig att jag klarar av precis samma saker som hon och hennes klass? Är jag då lika smart?

Detta roade jag mig med att tänka på på vägen till skolan härom dagen. Hur kommer det sig att man har så låga tankar om sig själv ibland? jag har fortfarande svårt att tycka att jag är lika smart som hon och hennes klass men upenbarligen så klarar jag av samma saker som hon. Mitt huvud leker med mig nu...

Gårdagen tillbringades heeeela långa dagen i skolan. Ända från 8.30 till 15.30. Tungt. Därefter åkte jag hem till mamma där min lilla mormor väntade. Min bror kom lite senare och lagade middag. Dumt nog råkade jag dra upp allt det här om Schenström. Jag tyckte det skulle vara intressant att se vad min familj tycker om allt det men det skulle jag inte ha gjort. Att jag nämnde Schenström resulterade i en häftig diskussion om varför man skriver så mycket om allt det här, hur media är idag, varför inte tidningarna skriver om vettigare saker än Idol od och att alla bilder vi ser är retusherade. Diskussionen gjorde att både jag, mamma och mormor blev lite obekväma eftersom ljudvolymen ökade från att sitta och småprata vi middagsbordet till att skrika som om personen man talade med antingen befann sig 10m bort eller att personen hade gjort något oerhört dumt så att man var oerhört arg. Vilket misstag!

kvällen slutade i alla fall lyckligt utan några sprängda trumhinnor.

Efter mitt mycket intensiva pluggande igår som faktiskt bestod av 5 minuters bläddrande i Human Histology belönade jag mig med att gå runt i Second Hand-butiker och leta efter svarta stövlar. Jag har en bild av hur stövlarna ser ut men har inte, i andra butiker, hittat några som stämmer in på bilden i huvudet. Så ungefär kl. 15 igår eftermiddag kliver jag in i Lisa Larsons second hand. Där är alltid en stor oorganiserad hög av kläder, väskor och skor på disken framme vid kassan och de är alltid förvånansvärt många som jobbar om man jämför med antalet kunder och butikens storlek. Gårdagens personal bestod av Lisa i egen hög person, en kvinna med svart hår och sen en thailändsk kille som jag först trodde var en tjej med spacad, spretig frisyr av blont och svart hår. Denna killen pratade ibland med mörk killröst (eller så pass mörk att jag hörde att den tillhörde en kille) och ibland med en ljus kvinnostämma. Mycket fashinerande person. Han hade en sån där härlig thailänsk svenska.

Nog om butikens anställda. När jag kom lite längre in i butiken och fram till raderna med skor står helt plötsligt mina stövlar framför mig. De var precis sådana jag ville ha och i precis min storlek. Kan jag ha mer tur? JA! För av misstag var just den stöveln nedsatt till endast 398kr istället för 498kr. Jag lyckades alltså spara hela 100r!! Som student blir man överlyckllig av att ha såna stora summor sparade.

Detta scenario har hänt tidigare. Då var jag ute efter en skinnjacka. Precis som nu hade jag letat som en tok bland andra affärer och så går jag in till Lisa Larson och vips så hänger jackan bara där. Jag tror denna butik tycker om mig.

Gårkvällen tillbringade jag med mamma i Farstahallen då det var tjejkväll. Vi skumpade våra rumpor på ett pass som så passande kallas BellyFitness. Om min mage blev så fit vete sjutton men kul var det att dansa lite magdans sådär på onsdagskvällen. Efter vårt skumpelidumpande så var det aerobics med öglor runt fötterna dit ett gummiband var fäst på stång som man gjorde en massa olika övningar med. Hemskt spännande och tänka sig, det gick att utföra utan att snubblar på gummibanden!
Såhär såg det ut förutom att vi inte var lika snygga...