Livsstatus
Smärtan är kvar men inte riktigt lika intensiv. Gråter bara när jag borstar tänderna numera.
Det händer inte så mycket i mitt liv just nu måste jag säga. Har inte någon inspiration till att skriva. Jag har en föreläsare som tror på teorin att närsynta skulle vara mer intelligenta än andra. Idag har vi snurrat på stolar med roliga glasögon på, suttit i ett mörkt rum i 20 min med papper i händerna och tryckt på huden med tandpetare. Som du märker har jag otroligt givande dagar i skolan.
Helgen närmar sig och därmed farmors begravning.
Livet är en pina
Om det är någon som har fått visdomständer som inte krånglar eller gör ont. VAR GLAD!!! Jag har en i underkäken som är elak just nu. Proppar mig full med smärtstillande men ändå får jag inte en minut som inte är fylld av smärta. Detta tar kål på psyket. Igår kväll och ikväll har det runnit stora tårar från mina kinder. Hela jag blir liksom svag. Hur kan det göra så otroligt ont av att en tand ska växa lite. Just nu är livet en pina. *suck*
Ok, jag är beroende
Jag måste erkänna att jag är beroende...
...av kaffe. Trodde aldrig jag skulle bli det men efter många långa, uttröttande eftermiddagar i skolan som kräver ens fulla uppmärksamhet gör en kopp kaffe susen! Trodde först att det bara var när jag var trött som jag tyckte det var praktiskt med kaffe men har på senare tid upptäckt att jag gärna tar en kopp även när jag är ledig. Jag har dessutom blivit kräsen! Den bästa latten (soyalatte, annars mjölkmage) jag druckit kommer från Espresso House, och då är det inte vilken Espresso House som helst utan just den i Skanstull.
Alltså att jag:
1) dricker kaffe när jag faktiskt inte behöver vara fullt koncentrerad
2) känner stor skillnad på hur en latte smakar på olika Espresso House-kaffebarer
tyder på att jag faktiskt är beroende. Typiskt... Men det är väl som med vilket annat beroende som helst att "jag kan sluta när som helst", frågan är bara om viljan finns. För mig finns inte viljan än eftersom jag tycker det är värt 10kr varje lång eftermiddag i skolan som kräver min fulla koncentration. För kan en kopp kaffe göra att jag presterar bättre i skolan så kommer jag fortsätta att dricka den!
Soppdag och holländare
Idag är ju, enligt traditionen, den dagen i veckan då man ska äta ärtsoppa och pannkaka till efterrätt. Jag kör sopp- och pannkakstraditionen jag med men på mitt eget sätt. Kvällens middag bestod av Thaisoppa med plättar till efterrätt.
Vi har fått holländare till klassen. De hörd mycket. Undrar om alla holländare gör det eller om det just är doms om gör det? Språket är i alla fall INTE fint.
Jag är förresten tillsammans med en fotograf (och blivande butikschef, men det får jag skriva om nån annan gång). Jo, han har blivit det på senaste tiden. Som flickvän får man ju agera lite modell då. Tur att jag inte har problem med att vara med på fotografier.
Fotograferade hemma 10/1-08 av Shille
Skolskadad eller bara intresserad?
Jag har kommit på mig själv (eller rättare sagt så har Shille hjälpt mig en aning på traven) att hela tiden vilja berätta hur kroppen fungerar eller om något liknande. Jag vill helt enkelt dela med mig av mina kunskaper. Jag kan tänka mig att det kan vara ganska så irriterande: "jaha nu ska Hanna berätta en massa saker som jag inte alls bryr mig om". Är jag enkelriktad i mitt tänkande eller bara väldigt intresserad och engagerad i det jag läser? Kanske är det både och. Eller så är det något som går i släkten för jag har märkt samma fenomen hos mamma och min bror. Fast det skulle i och för sig också bara vara ett hävdelsebehov och ett behov av att visa sig duglig. Efter min djupa funderingar har jag i alla fall kommit fram till att anledningen till att jag gärna vill berätta för andra om hur saker och ting fungerar i våra kroppar (eller om andra ämnen som ryms i biomedicinutbildningen) är för att jag är genuint intresserad!
Hotelldjungel
Jag fick en resa till Paris i julklapp. Visst är jag bortskämd!? Mellan 8/2 och 11/2 kommer jag att befinna mig i kärlekens stad. Att boka flygbiljetterna var inte så svårt. Med Ryanair tur och retur för två personer skulle resan gå på fjuttiga 356kr. Trodde jag ja! Sen tillkommer avgifter för att få ha bagage med sig, resa till och från Skavsta, resa till och från flygplatsen utanför Paris och eftersom flygbussen till Skavsta skulle gå så tidigt från centralen skulle resan till centralen göras i taxi. Med alla dessa extra utgifter blev resan inte så mycket billigare än att åka med SAS från Arlanda. Att åka med Ryanair tar förstås mycket längre tid vilket gör att det mest naturliga valet är att resa med SAS. För tid är som bekant pengar.
Sen var det det där med att boka hotell. Hotell i Paris är allt annat än billigt. Att avgöra om ett hotell är bra eller inte utifrån några bilder på nätet är svårt. För de lägger ju bara ut de finaste bilderna på de finaste rummen på nätet. Hur är då ett "vanligt" rum som inte är någon svit? och hur är de "vanliga" rummen på de hotell där bilderna som finns på nätet är riktigt kassa? Att boka hotell är en djungel. Men så hade vi tur och hittade ett fint hotell till bra pris, äntligen!
Sjuk
Jag är sjuk. Har feber och är svag. Blä! Att känna mig svag är bland det värsta jag vet. Att dessutom inte kunna styra över sig själv och sin hälsa gör ju inte saken bättre. När jag känner mig sjuk och svag kommer kontroll-Hanna in och tycker att kroppen ska orka mer än den gör. Hon tycker dessutom att jag ska klara av skolan som vanligt, ungefär som att inget har hänt. Att vara som vanligt med en febrig kropp är svårt. Att ens sitta upp i sängen och skriva detta inlägg känns tungt och jobbigt. Huvudet snurrar, hjärtat slår och svetten dryper. Visst låter livet som sjukling lockande?
Nöjd
De två veckorna innan jul med statistik-gurun har gett resultat. Jag klarade tentan som jag trodde skulle bli den första att inte klara. Mitt sinnestillstånd är för närvarande: mycket nöjd!
Nu är det dags att sätta mig in i den vetenskapliga artikeln som handlar om integriner....
