Spaghettiben...
...får man om man är helt ensam hemma, tycker att det låter som att någon kommer in i lägenheten, det är helt mörkt ute och plösligt så dunsar något ner i golvet. Först drabbas man av hjärtattack och sen när man inser att det bara var hyllan med schampo, balsam, dushkräm mm som lossnat från väggen och dunsat ner med hela sin kraft i golvet så blir man lite lugnare. Men benen är fortfarande svaga och sladdriga som spaghetti. Fy, rädsla på högsta nivå!
Tji fick jag!
Trodde jag skulle få tillbaka mitt liv när tentan var avklarad och den nya kursen börjat. Men icke! Har nästan mindre liv nu än jag nånsin haft! Om man inte kallar att vara i skolan och att plugga hemma för liv... Jag har starkt funderat på att erövra en säng från ett av behandlingsrummen på sjukhuset och sova över (eftersom kursen hålls på Radiumhemmet). Denna tanke har inte översatts till handling, än.
