Magen kurrar och humöret sviker

Shille kommer hem och glad blir jag. Tystnaden sänker sig över hemmet och jag trippar på tå för att inte väcka ilskan i honom. Jag försöker prata men inser fort att det inte är någon bra strategi, det enda som hjälper är att vara tyst, hjälpa till med middagen så gott det går och sedan hålla sig borta. Det är nu som hungern talar. Den gör så att Shille blir arg över att saker ligger och skräpar (som han är enda boven till) eller att disken inte är diskad (som endast han har använt). Då är det bra att kunna konsten hur man håller sig borta, trevlig (men inte för nära inpå) och ha tålamod fast jag har precis samma hunger som talar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0