hannas klotter

Jag är så glad att jag inte är tonåring längre. Man kan uppleva mycket en fredagkväll på pendeltåget mellan Häggvik och stockholms södra ca. halv elva på kvällen. Fullproppat pendeltåg som om det skulle vara självaste rusningstrafiken. Där är Borat och hans kusiner, tjejer som är pruttfulla i minikjolar (eller rent av genomskinlig minikjol), killar skjortor med snofsiga frisyrer och tonårsgänget som sjunger allsång om horor och att sätta på nån. Emogäng var de tydligen. Det är tydligen ett sådant gäng som är svartmålade runt ögonen, svartklädda och med konstiga frisyrer. Där fanns behov av att hävda sig, visa sin sexualitet, visa att man inte är en tönt, njuta av att sitta i killens knä och för all del njuta av att ha tjejen i sitt knä och sen dessa kommentarer.... "a men alltså den häääär låten e sååååååå 90-tal liksom!!!". Jag säger bara: Jag är SÅ glad att den tiden är förbi!

Sen upplevde jag de människorna som gör narr av att polisen och nattvandrare försöker göra Medborgarplatsen till ett säkrare ställe. Genom att bjuda på fika och visa sig så fick dom iaf mig som är mörkrädd att känna mig lite säkrare. Varför då göra narr av dom? Det var dessutom dessa två män som sen till slut stod där och tyckte att fikat nog ändå var en bra idé, för gratis var det ju också.

Dagens föräldrar är väldigt oroliga över att deras barns skor ska vara för stora eller för små. Jag kan säga till alla föräldrar där ute att man märker när barnet inte vill ha på sig skon längre för att den är för trång eller att skon är nog för stor när foten går utan skon eller när barnet snubblar sig fram på skorna. Men vad har jag egentligen att säga till om, jag som inte ens har nåt barn. Jag kanske också kommer se det som världens problem när man väl står där och ska prova ut skor till barnen som är för små för att tala om skon är skön eller inte.