Vackert, vackert men ack så jobbigt

Nu har den obehagliga känslan försvunnit och gått över till en otrolig matthet. Begravningen var så fin, men ack så jobbig. Hela kroppen spände sig stel av sorg och tårarna sprutade. Jag tror inte att Johanna visste att hon skulle bli så saknad. Det finns inga ord som kan beskriva hur allt var, hur jag kände eller känner. Jag tänker faktiskt inte ens försöka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0