Övergiven mamma hittas i Väsby
Min bror frågade mig om inte jag kunde köra honom till Arlanda nu när jag har bil. Visst! sa jag innan jag hade frågat vilken tid de skulle åka... Min bror sa lite oroligt att det var ju ganska tidigt de skulle åka (ganska tidigt för honom brukar inte vara så tidigt för mig) men jag hävdade igen att det inte var några problem! Sen frågade jag vad han menade med ganska tidigt och insåg plötsligt att det var JÄTTEtidigt. Vi skulle åka hemifrån redan vid 4 på morgonen.
Eftersom bilen inte har någon stereo och man lätt blir ganska trött av att köra den långa raka motorvägen så tyckte jag ju att det skulle vara lite skönt att ha sällskap på vägen hem så jag inte skulle somna. Mamma följde gärna med. Super! tänkte jag.
Klockan ringde kvart i fyra i morse och jag satte mig i bilen för att hämta upp Tomas, Erik och mamma. Bakluckan går inte att låsa så den har Shille satt i baklås. Detta resulterade i att vi fick lägga in packningen i bagageluckan från insidan. Mindre smidigt.
Så kom vi till Upplands Väsby där vi skulle hämta upp Linkan + packning. De tre killarna hoppade in i baksätet och jag och mamma längst fram. Vi var överlastade! Hela karossen låg mot däcken vilket innebar att jag inte kunde köra till Arlanda med allihopa i bilen samtidigt. Så mamma lämnade vi av vid McDonalds i Väsby som vi hoppades var öppet så mamma kunde spendera sin tid där inne när jag körde iväg grabbarna till Arlanda. (McDonalds var inte öppet = sveda i hjärtat)
När vi precis lämnat av mamma i kylan (strax innan kl.5 på morgonen ute i bushen) så utbrister Linkan "Så, nu känns det bättre!". Tomas svarar "Ja, förutom att morsan blev avsläppt i Väsby ute i kylan".
Historien slutade bra trots allt, jag lämnade killarna med enorm resfeber på Arlanda och hämtade upp mamma bakom en skylt vid avfarten i Väsby.
Eftersom bilen inte har någon stereo och man lätt blir ganska trött av att köra den långa raka motorvägen så tyckte jag ju att det skulle vara lite skönt att ha sällskap på vägen hem så jag inte skulle somna. Mamma följde gärna med. Super! tänkte jag.
Klockan ringde kvart i fyra i morse och jag satte mig i bilen för att hämta upp Tomas, Erik och mamma. Bakluckan går inte att låsa så den har Shille satt i baklås. Detta resulterade i att vi fick lägga in packningen i bagageluckan från insidan. Mindre smidigt.
Så kom vi till Upplands Väsby där vi skulle hämta upp Linkan + packning. De tre killarna hoppade in i baksätet och jag och mamma längst fram. Vi var överlastade! Hela karossen låg mot däcken vilket innebar att jag inte kunde köra till Arlanda med allihopa i bilen samtidigt. Så mamma lämnade vi av vid McDonalds i Väsby som vi hoppades var öppet så mamma kunde spendera sin tid där inne när jag körde iväg grabbarna till Arlanda. (McDonalds var inte öppet = sveda i hjärtat)
När vi precis lämnat av mamma i kylan (strax innan kl.5 på morgonen ute i bushen) så utbrister Linkan "Så, nu känns det bättre!". Tomas svarar "Ja, förutom att morsan blev avsläppt i Väsby ute i kylan".
Historien slutade bra trots allt, jag lämnade killarna med enorm resfeber på Arlanda och hämtade upp mamma bakom en skylt vid avfarten i Väsby.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jaa, det här var verkligen en resa vill jag lova! Den belv inte precis som man tänkt... Anledningen till att jag stod "bakom en skylt - på sidan om en skylt" längs motorvägen, är för att det till skillnad från Sydafrika faktiskt är förbjudet att stå vid motorvägskanten. Jag ville ju inte dirket skylta med att jag stod där. Jag hade ju redan utmärkt mig med att - svartklädd med bara ögonen synliga - gå flera varv runt Mc Donalds samt gått igenom stora rondellen i Väsby med att lite lätt parrera för taxibilarna som trängdes med mig där. Därför kändes det som att jag hade utmärkt tillräckligt den här morgonen. :-)
Trackback
