Jag inser men förstår inte
Jag tyckte att jag hade förstått att Johanna inte finns bland oss längre. Jag har tänkt, tänkt och åter tänkt. Jag tyckte ändå att jag lyckats smälta det mesta som hänt (med smält menar jag inte att jag kommit över hennes bortgång men att jag liksom kunnat se på allt på ett annat sätt). Men där trodde jag fel! Härom dagen fick jag ett sms av min moster där det stod "Johanna begravs den......". En kall ilning gick genom hela ryggraden och den obehagliga klumpen i mellangärdet kom tillbaka. Jag har nu insett att det endast var chocken som jag smält. Faktumet att Johanna är i himlen har jag fortfarande inte förstått. Min fråga blir då, vad ska det krävas av mig för att jag ska förstå?? Eller är det kanske så att jag faktiskt inte behöver förstå utan bara känna det jag känner nu och låta det vara så. Att inte förstå och att inte inse är skilda saker. Jag inser men förstår inte. Jag hoppas och tror att det viktigaste är att jag faktiskt inser att allt har förändrats.
det tar många många år av sorg och arbete innan man förstår att folk runt omkring oss som går bort verkligen är borta för alltid. Men det är också väldigt viktigt att förstå att de finns bland oss, trots att man inte ser dom. Minnena av ens nära och kära är något som alltid består, och det ska man ha i tankarna. Hoppas du mår bra, trots omständigheterna. Jag vet hur det känns att förlora en nära, och behöver du prata kan du bara skicka iväg ett meddelande. Kram Micklan
