Ett besök i kärlekens stad
Julklappen jag fick var dags att utnyttja. Jag och älsklingen åkte därmed till Paris, kärlekens stad, under helgen. Resan dit gick bra, hotellrummet var fint och solen sken. Mycket bra intryck till att börja med alltså. Vi gick en promenad i solens sken och skulle upptäcka lite av vad som fanns runt omkring hotellet. Shille drar upp sin dyra systemkamera och en kille kommer fram i skitiga kläder, säger något på franska och pekar på kameran. Vi tror genast att killen vill titta på kameran och säger "no" på engelska. Killen försöker igen att säga något på franska för att vi kanske denna gången ska förstå vad han menar. Ingen lycka nu heller så killen går iväg och ber oss dra åt helvete på engelska. Mycket bra intryck....
Efter ett tag börjar det kurra i magen så det blir dags för en bit mat. Vi hittar en mysig uteservering där vi sätter oss för att beställa. Allt är på franska, förstås. Servitrisen, som inte är trevlig, pratar på franska och vi på engelska. Vi ber om vatten och tänker att kranvatten blir ju bra som alla andra på uteserveringen får, men vi dumma turister får förstås dyrt flaskvatten. Shilles pork som han beställde visade sig vara en stor bit fläsklägg med linser i någon lös genomskinlig sås till. Mannen som satt bredvid mig luktade svett och envisades med att hålla ut armbågen för att verkligen lufta armhålorna. (med andra ord ge mig hans illaluktande ångor)
Man är minst sagt handikappad om man inte kan ett ord franska. Efter ett tag kom de små fraserna jag kunde tillbaka till mitt minne och jag kunde i alla fall inleda ett samtal med att säga hej på franska, vilket underlättar något otroligt. Då blir man hjälpt, även om personen kanske fortfarande pratar franska och jag engelska. Men den blir vänligare inställd till mig som turist och det verkar faktiskt som den faktiskt förstår vad jag säger men bara vägrar att prata engelska.
Efter dessa intryck gick vi tillbaka till rummet för att ta en tupplur och hoppas på att besöket i kärlekens stad skulle vara mer positivt efter lite sömn. Vistelsen i Paris blev underbar! Om det var på grund av sömnen eller att vi faktiskt lärde oss lite om hur Parisarna fungerar vet jag inte, vet bara att allt var perfekt!
Nu har jag under helgen levt som en riktig parisare. Jag har ätit baguette, druckit vin, ätit ost, ätit crepe fylld med nutella, pratat franska, ätit skaldjur, druckit kaffe på uteservering, druckit rosévin på uteservering och jag har åkt tunnelbana. Jag har lärt mig att parisarna äter middag sent, de äter baguette till lunch, dricker espresso (eller en kanna vin) på kaféer, plockar inte upp hundbajs efter sig, vägrar prata engelska och alla röker.
På planet hem satt tre afrikanska män framför oss. Någon av dom (eller alla tre) hade ätit något dåligt för med jämna mellanrum kom en odör från sätena framför oss. Någon hade släppt sig! Jag och Shille höll nästan på att gasas ihjäl där bak i flygstolarna. Skönt att resan bara varade i ca. 2h!
Nu är jag tillbaka i vardagen hemma i Stockholm och kan se tillbaka till den mest underbara helg jag någonsin haft. Tack Shille!
Efter ett tag börjar det kurra i magen så det blir dags för en bit mat. Vi hittar en mysig uteservering där vi sätter oss för att beställa. Allt är på franska, förstås. Servitrisen, som inte är trevlig, pratar på franska och vi på engelska. Vi ber om vatten och tänker att kranvatten blir ju bra som alla andra på uteserveringen får, men vi dumma turister får förstås dyrt flaskvatten. Shilles pork som han beställde visade sig vara en stor bit fläsklägg med linser i någon lös genomskinlig sås till. Mannen som satt bredvid mig luktade svett och envisades med att hålla ut armbågen för att verkligen lufta armhålorna. (med andra ord ge mig hans illaluktande ångor)
Man är minst sagt handikappad om man inte kan ett ord franska. Efter ett tag kom de små fraserna jag kunde tillbaka till mitt minne och jag kunde i alla fall inleda ett samtal med att säga hej på franska, vilket underlättar något otroligt. Då blir man hjälpt, även om personen kanske fortfarande pratar franska och jag engelska. Men den blir vänligare inställd till mig som turist och det verkar faktiskt som den faktiskt förstår vad jag säger men bara vägrar att prata engelska.
Efter dessa intryck gick vi tillbaka till rummet för att ta en tupplur och hoppas på att besöket i kärlekens stad skulle vara mer positivt efter lite sömn. Vistelsen i Paris blev underbar! Om det var på grund av sömnen eller att vi faktiskt lärde oss lite om hur Parisarna fungerar vet jag inte, vet bara att allt var perfekt!
Nu har jag under helgen levt som en riktig parisare. Jag har ätit baguette, druckit vin, ätit ost, ätit crepe fylld med nutella, pratat franska, ätit skaldjur, druckit kaffe på uteservering, druckit rosévin på uteservering och jag har åkt tunnelbana. Jag har lärt mig att parisarna äter middag sent, de äter baguette till lunch, dricker espresso (eller en kanna vin) på kaféer, plockar inte upp hundbajs efter sig, vägrar prata engelska och alla röker.
På planet hem satt tre afrikanska män framför oss. Någon av dom (eller alla tre) hade ätit något dåligt för med jämna mellanrum kom en odör från sätena framför oss. Någon hade släppt sig! Jag och Shille höll nästan på att gasas ihjäl där bak i flygstolarna. Skönt att resan bara varade i ca. 2h!
Nu är jag tillbaka i vardagen hemma i Stockholm och kan se tillbaka till den mest underbara helg jag någonsin haft. Tack Shille!
Kommentarer
Trackback
