Svårt att bli kines
Jag överlevde städdagen. Skönt! Men hade så klart velat tillbringa min lördag utefter vad som föll mig in. Tänkte att söndagen i alla fall skulle bli lugn, skön och spontan. Men icke. Hur kunde jag tro nåt sånt? Jag ryckte in som en räddande ängel på jobbet i stället. Kan ju vara skönt att vara det ibland också.
I mars kommer alla utom jag och butikschefen att ha slutat på jobbet. Jättetråkigt. Tre stycken slutar vid årsskiftet, en i februari och en i mars. Katastrof! Jag blir ensam kvar med butikschefen. Det kommer ju börja nya förstås men det kommer ju inte vara samma grymma crew som nu. Eller så kommer det det...
Oavsett hur mycket jag försöker så kommer det bli svårt att bli kines. Jag menar alltså inte bokstavligen utan mer att kunna anpassa mig och förstå den kinesiska kulturen. Det är ett svårt uppdrag jag har gett mig in på. För tre år sedan var jag naiv nog att tro att med lite kurser i kinesiska så skulle biffen vara fixad., Jag såg framför mig att om några år skulle jag ha anpassat mig helt och kanske till och med kunna prata med Familjen Kines. Men såhär tre år senare har varken kinesiskakurser, turistande i Hong Kong, boende med Mister Kines eller 5v ensamt resande i Kina gjort nån skillnad. Jag måste tyvärr inse att kinesiska kulturen och språket är svårt. Trots att jag försöker smälta in så är jag ändå en blond, svensk Hanna som inte är en kines. Kinesiska språket behöver man lägga ner mycket energi och tid på att lära sig. Det är inte ett svårt språk men ett språk som måste nötas in eftersom det inte är ett språk som man hör runt omkring sig hela tiden. Trots att jag känner detta nu så vet jag att jag nån gång i framtiden kommer att kunna kinesiska. Jag vet att jag någon gång kommer jag lägga ner all min energi på att kunna kinesiska. Detta är ett faktum, nån gång kommer jag att bli en kines men det kommer att ta tid och kommer kräva blod, svett och tårar...
I mars kommer alla utom jag och butikschefen att ha slutat på jobbet. Jättetråkigt. Tre stycken slutar vid årsskiftet, en i februari och en i mars. Katastrof! Jag blir ensam kvar med butikschefen. Det kommer ju börja nya förstås men det kommer ju inte vara samma grymma crew som nu. Eller så kommer det det...
Oavsett hur mycket jag försöker så kommer det bli svårt att bli kines. Jag menar alltså inte bokstavligen utan mer att kunna anpassa mig och förstå den kinesiska kulturen. Det är ett svårt uppdrag jag har gett mig in på. För tre år sedan var jag naiv nog att tro att med lite kurser i kinesiska så skulle biffen vara fixad., Jag såg framför mig att om några år skulle jag ha anpassat mig helt och kanske till och med kunna prata med Familjen Kines. Men såhär tre år senare har varken kinesiskakurser, turistande i Hong Kong, boende med Mister Kines eller 5v ensamt resande i Kina gjort nån skillnad. Jag måste tyvärr inse att kinesiska kulturen och språket är svårt. Trots att jag försöker smälta in så är jag ändå en blond, svensk Hanna som inte är en kines. Kinesiska språket behöver man lägga ner mycket energi och tid på att lära sig. Det är inte ett svårt språk men ett språk som måste nötas in eftersom det inte är ett språk som man hör runt omkring sig hela tiden. Trots att jag känner detta nu så vet jag att jag nån gång i framtiden kommer att kunna kinesiska. Jag vet att jag någon gång kommer jag lägga ner all min energi på att kunna kinesiska. Detta är ett faktum, nån gång kommer jag att bli en kines men det kommer att ta tid och kommer kräva blod, svett och tårar...
Kommentarer
Trackback
