hannas klotter

Mannen på bussen ringer upp någon från sin mobiltelefon:
Hej! När de två mittersta lamporna på kaffemaskinen lyser, vilken ska jag då trycka på för att få en stooor kopp kaffe?

Detta var tydlgen ett stort problem för denna mannen då han ringer upp någon från mobilen, på bussen, för att få svar.

Andra I-landsproblem är när håret fastnar i läppglanset under dessa blåsiga dagar. Mycket irriterande.

Dags att gå tillbaka till världen som är full av bakterier, virus och parasiter som kommer vara mitt liv de närmaste fem dagarna.

... är inget konstigt på DinSko. Antingen är de hungriga, trötta, vill inte sluta titta på tv:n i butiken eller så ramlar de ner från bänken där man provar skor. Med andra ord har jag jobbat upp ett ganska bra tålamod mot skrikande ungar. Då detta tålamod spricker är vid de tillfällen då föräldern inte gör något för att få sitt barn tyst. Att ha en kund med en hysterisk unge i butiken i ca. en halvtimme är inget jag vill rekommendera eller få någon annnan att uppleva. FY!

Man brukar ju tala om att man ska tänka på sina medmänniskor och vara en god människa. Hur kommer det sig då att man kan släppa sig på diverse opassande ställen?? Tror personen i fråga att de människor som befinner sig runt omring har tappat luktsinnet? Eller struntar dom helt enkelt i att det luktar äckligt och tycker att det är en av de mest naturliga grejerna i världen? Ja, inte vet jag men har blivit utsatt för denna osmakliga lukt ett antal gånger den senare tiden och kan bara konstatera att detta är obegripligt och oacceptabelt! Prutta gör man hemma eller på toa och inte på bussen, i föreläsningssalen eller i trappan (så att man får en prutt i ansiktet eftersom man går på led uppför den). Skärpning Sverige!

Kineser är ärliga. Har nån blivit tjock så påpekar man det, har någon blivit gammal eller smal så påpekas det också. Det här med att fråga personliga saker lite försiktgt verkar inte existera i den kinesiska familjen. Under kvällens middag fick jag först frågan när jag ska skaffa barn. Då jag har två år kvar på min utbildning innebär detta att jag måste vänta minst två år. Sedan konstaterades att nästa gång vi skulle ses hela familjen så skulle barnbarnen också vara med och då skulle allt bli mycket roligare. Så nu har familjen i princip bestämt att om två år, så fort som möjligt efter att jag gått ut skolan, så ska jagfå barn. Det är bra att jag får vara med och planera...

(Fast jag måste erkänna att jag tycker ju att det är himla mysigt och gulligt av familjen att diskutera dessa saker.)

S. lägger ut en annons på blocket för att sälja sin projektor. Hem till oss kommer Mark från Sollentuna med sin flickvän för att köpa den. Så visar det sig att denna Mark och jag har gått i samma skola i 6 år... Galet.

Eftermiddagarna spenderas numera på KI´s bibliotek eller i kafeterian till stängning. Under dessa timmar med hårt tankearbete så liksom töms hjärnan på smarta kommentarer och slutar oftast med ett hysteriskt fnitter, ett sånt där jag-är-så-trött-det-är-för-lite-syre-i-rummet-fnitter. Man skärper sig för ett ögonblick för att bara sekunder senare känna en stark bubblande känsla av fnitter i mellangärdet som absolut inte går att hålla inne. Så sitter man där till slut och fånskrattar åt ingenting fast ofantligt mycket. Visst är plugget underbart!?

Det där med jetlag är svårt. Dagen då jag kom hem från Thailand gjorde jag allt för att inte somna för tidigt på kvällen. Redan vid 18.30-tiden började ögonen klippa och skrika efter sömn. Jag och Shille bestämde oss i stället för att åka iväg och handla och kom hem med varor vi inte visste vi hade tagit. Dagen efter tvättades kläder i blandade färger vilket gjorde att Shilles 1000kr-skjorta kom ut orange och två andra maskiner råkade torkas i 95 grader. Har man haft semester för länge eller är man bara trött och vilse i tiden?

.... att en underbart söt liten thailändare kommer fram till dig efter den stooora frukostbuffén och frågar: "Do you want some more anything else?"

Finns det nåt sötare? Denna kommentaren är just nu min älsklingskommentar som jag säger vid diverse tidpunkter. Jag kan ju inte bara sluta efter att ha hört den varje morgon de senaste 2 veckorna.

Det här med att känna sig bekväm i bikini i början av sommaren är svårt. Jag vet att halva sommaren redan har gått men idag var i princip första gången under sommaren som jag vistats i bikini. När det är varmt känns det som om man sväller och helt plötsligt gått upp typ 2kg. Det roliga är att dessa kilon nog sitter i huvudet. Men det där med att känna sig som en puma är ändå svårt. Inte blir det lättare när hela kroppen är ojämnt brun. Bondbränna är väl inte riktigt rätta ordet men jag kan säga att det syns att jag haft shorts och inte visat magen på hela sommarn. Men vad gör väl det? Dom som tycker jag är ful behöver inte titta!

Idag har jag haft en personlig dejt med glassbilen. Den kom till Skanstull endast för min skull. Jag känner mig viktig.

När jag kom hem och stoppat glassen i frysen upptäckte jag att tiden var knapp. Tog en glass för att provsmaka och skulle sen sätta mig på bussen mot Slussen. Jag går på bussen med glassen och busskortet i högsta hugg. Hinner inte mer än sätta min fot på bussen innan busschauffören nekade mig att komma in! Han sa lite spydigt att man inte får äta glass på bussen. Men hallå, jag är väl inte 3 år heller!

Eftersom jag kommit in i fåfängans land var jag självklart tvungen att gå och se Sex and the City. Kan inte annat säga än att den var bra och precis vad jag behövde idag.

Har precis kommit hem, satt på mig mjukisarna öppnat datorn och njuter av denna härliga sommarkväll. Att cykla genom söder en härlig sommarnatt är underbart. Hela medis är full av människor och den tidiga kvällen andas förväntan och lycka över sommar, semester och värme. Kan det bli bättre?

Jag tackar varmt för det fina välkomnandet. Om jag ska jag ta det som en komplimang eller förolämpning vet jag inte men kan ändå konstatera att är jag lite fåfäng så mår jag bra!

Jag har inte skrivit på väldigt länge. För att jag helt enkelt inte haft så mycket att skriva.

Just nu är sommarlovet här och jag jobbar på Huddinge Sjukhus i en forskargrupp. Händer inte så mycket där. Dagens lunchkonversation handlade om kulor, dolmar och hur man skulle läsa problemet med at tjejer inte kan stå och kissa. Det viktigaste i världen helt enkelt!

I dagens post låg en kallelse till doktorn. Den enda dagen jag verkligen INTE kan är fredagen den 30/5 mellan kl. 9 och 13 då kag skriver tenta. Jag blev förstås kallad till den 30/5 kl.9. Varför kan inte allt gå lätt och smidigt utan bara trögt och knöligt???

Jag är allergisk mot föreläsare som inte håller tiden under sina föreläsare. Några minuter hit eller dit spelar ingen roll men efter 10min övertid så vill man INTE lyssna längre. Detta hände förstås på dagens sista föreläsning då jag efter 10min övertid bestämmer mig för att smyga ut och åka hem (jag hade verkligen kunnat smyga eftersom jag satt längst ut precis vid utgången) Problemet var bara att när jag kom fram till dörren som skulle ta mig ut så var dörren låst. Jag trodde jag misstog mig och drog ned handtaget igen och tryckte på men möttes bara av samma låsta dörr. Jag vänder mig om och har hela klassens uppmärksamhet. Ger ifrån mig ett nervöst flin med tillhörande darriga fniss. I detta ögonblick var jag så nervös att det susade i öronen och jag missade att någon försöiktigt viskade att jag skulle trycka på knappen som var bredvid dörren. Jag hörde inte det förrän jag hade även föreläsarens fulla uppmärksamhet. Lyckades trycka på knappen, öppnade dörren, vände mig till klassen och föreläsaren, sa högt Bye Bye (eftersom jag redan hade deras uppmärksamhet) och lämnade inte helt oberört föreläsningssalen.

Under stretchingen efter ett spinningpass frågar plötsligt en av instruktören hur man kan stretcha benhinnorna. Instruktören svarar att han inte vet men kan ta reda på det.

Hur kan man tro att det går att stretcha benhinnorna???


På tunnelbanan hem från skolan kommer det på två killar och en tjej som sätter sig vid sätet där jag sitter. Jag förstår ganska snabbt från deras samtal att de behöver sprit inför Valborg och att de ska försöka få tag i langare. Tjejen säger att hennes kontakt är konstig.
Varför då? frågar ena killen.
Han är bara det, svarar tjejen.
Killen ger sig inte utan frågar: Men vadå, hur då är han konstig då?
Han är bara konstig, jag tänker inte gå in i detalj.
Killen: Så han är alkis?
NEJ, han är ju bara 20! Utbrister tjejen som om det vore det knäppaste man kunde tänka sig.

Min fråga: Kan inte 20-åringar vara alkisar då?

Som den självständiga kvinna jag är så ska jag inte längre vara beroende av Shilles dator utan stå på egna ben och köpa en egen. Att försöka leta efter ett bra köp utan att kunna någonting är svårt. Så efter utfrågning om alla olika hastigheter och minnen hit och dit har jag nu börjat förstå lite grann. Jag vet nu också vad mina krav är. Men ack så svårt ändå! Jag har helt tappat bort mig i den bärbara dator-djungeln.

Helgen spenderades inte i det fina vårvädret utan inne på DinSko i Farsta Centrum. Ungefär som det brukar vara för mig varannan helg. Man träffar ju på en hel del människor och ofta har de någon kommentar på utbudet av skor som vi erbjuder. Det kan vara allt ifrån att alla flickskor alltid är rosa, att männens utbud är klent eller att storlekarna inte är anpassade efter befolkningen (man menar att folk i andra länder än Sverige oftast har mindre fötter och att männens skostorlekar ska börja från 39 medan kvinnornas ska börja från 35).

Igår träffade jag en tjej som verkligen måste ha det jobbigt. Hon var lika gammal som jag men hade ynka 32 i skostorlek. Hon var inte pygmé utan hade helt enkelt bara små fötter. Hon fick ju så klart handla skor på barnavdelningen men ville inte ha så barnsliga skor och gärna något med klack. Dessa kriterier gör det väldigt svårt att hitaa några skor. Sedan kan det komma föräldrar som är upprörda över att utbudet på barnavdelningen är för vuxet. Hur utbudet än ser ut så kan det inte passa alla.

Jag tackar mina föräldrar för att de gav mig en ganska lagom skostorlek på 39!

Folk tycker att Friskis och Svettis är hurtigt. Jag har hela tiden hävdat att det inte är så hurtigt och sagt att det bara är kul att känns sig lite löjlig under gympandet. Dagens pass började med att instruktören säger " Hej på er gympavänner!" Att denna instruktör också råkar vara en man som kallar sig Classe i ca. 55-års åldern med bakåsslickat grått hår och tighta kläder gjorde inte saken bättre. Musiken som flödade ur högtalarna hade hela tiden något med party eller sommar att göra. Trots detta ganska töntiga intryck så hade jag väldigt roligt! Så visst är det väl ändå så att när man får fjanta lite så har man plötsligt mycket roligare!

Mitt tidigare inlägg som heter "underbara lappar" skulle man nästan kunna tro att jag glömt prickarna över a:et så att inlägget egentligen skulle hela "underbara läppar". Jag kanske ska skriva ett sånt inlägg nån gång!